Lämnade åt vårt öde

Är det någon mer en jag som känner sig lite lämnad åt sitt eget öde? Jag menar någon mer med ett funktionshindrat barn?
Jag minns knappt när vi hade någon kontakt med habiliteringen senast?
När W var liten var vi där hela tiden men nu, aldrig.
Jag saknar verkligen ett stöd någonstans ifrån, någon att fråga. Det är så många saker som man stöter på när ens barn blir äldre. Jag kan till exempel känna en sådan frustration över att W inte har något talat språk. Jag vill ju så gärna veta vad det är han sitter och "pratar" om hela tiden? pratar om på sitt språk..
Det gör mig så ledsen att ibland tro, just på grunda av det obefintliga språket, att han inte förstår något för att sedan inse att han ju faktiskt förstår massor.

Det är massor av sådana saker som jag verkligen skulle vilja prata med någon om, och det finns tusen andra saker jag skulle behöva hjälp och stöd med, det blir ju inte färre frågor bara för att barnet blir äldre, snarare tvärtom! Men habiliteringen verkar tyvärr, i alla fall för oss vara ett minne blott...



 

Vi har varit på hab!

I dag har William och jag varit på habiliteringen, på kometen!
Dit får man gå och prova ut olika datorhjälpmedel eller vad man ska kalla det? Datormusar och olika spel och program.
Jag hade inte så stora förhoppningar om att han skulle klara att sitta stilla vid en dator och förstå hur det hela fungerade. Men oj vad fort han förstog hur det skulle gå till! William klarar mycket mer en vad mamma tror!
Han fattade på en gång, orsak - verkan, om man trycker här så händer det nåt där! Kul var det också, han skrattade högt och hjärtligt åt nallen som ramlade på skärmen, och gjorde flera tecken till bilderna som visades.
Jätte kul!

Hårt pass på hab...

Nu har vi varit på habiliteringen för språkbedömning, andra försöket!
Det gick ganska bra fast William gillade inte deras upplägg och dom blev lite handfallna när William inte gjorde som det stod i boken att han skulle göra! (det är två logoped studenter) Varför ska man ta upp en hund när man kan bädda en docksäng, William älskar att bädda docksängar, inget i värden kan få honom att göra något annat som att teckna bil när det finns en docksäng i närheten!

Vad är föresten hund? mamma säger ju vove! Dessutom ser inte hundar ut på det där viset, hundar är bruna med korta ben, så det så!

Men lite sammarbetsvillig var han, han sa och tecknade flera ord och han visste minnsan vart kudde och täcke ska vara i sängen!

Nu har mamma huvudvärk och är helt utmattad efter allt jagande i korridorerna på hab. William sover sött ute i sin vagn, det var visst ett arbetsamt pass för han brukar inte sova middag!

Språkbedömning

Idag ska vi på språk-bedömning på habiliteringen. Jag hade så klart glömt bort det, kom på det när vi kom till dagis. Han hade lika gärna kunnat vara hemma idag! Men, men nu är han där och busar!

William var ju sjuk hela förra veckan så det var med verklig glädje han gjorde entré på dagis idag! En leende på läpparna och fullt ös in i lekens värd!

Hoppas att han inte faller ihop lagom när vi kommer till hab, det är lite tokig tid, kl 13:00 när han antagligen är som tröttast! Men vi får hoppas på det bästa!

Gratis blöjor!

Nu ska vi få gratis blöjor genom habiliteringen!
Ni ska ju inte tro att dom har informerat oss om att vi kunde få det utan vi fick reda på det av en slump!
I informationen från hab står det att man kan få blöjor från det att barnet är fem år!
Visste att man kan få det lite tidigare men inte redan nu, william är ju ca tre och ett halvt.
Men så träffade jag en annan familj i lördags som tillhör samma habilitering och dom hade fått blöjor från det att deras flicka var tre år. Så i morse ringde jag sjuksköterskan och ja, nu får vi blöjor, kommer inom en vecka!
Tänk vad bra det är med informationen!
Allt måste man ta reda på själv!