Humlan

I morgon kör vi i gång Humlan igen... Inte jag och Hanna utan jag och Caroline, Hanna startar upp i Karlskoga om några veckor. Vi kommer inte att vara i Adolfsbergskyrkan länge utan i Sörbykyrkan, det ska bli spännande och se om det kommer någon.

Nu blir det Stjärnorna på slottet och fruktsallad.

Humlan för familjer som har ett barn med Down syndrom...

Nu ska vi snart starta upp Humlan igen. Det blir inte jag och Hanna då vi beslutat att dela upp humlan i två, en i Örebro och en i Karlskoga där Hanna bor. Det blir lite långt för dem att åka. Här i örebro har jag fått en ny kollega, Caroline heter hon. Hon har tre barn varav ett, Elmer som är 2 år (tror jag) har DS.
Vi ska vara i ny lokal också, vi kommer att hålla till i Sörbykyrkans "öppnaförskolan" lokal. Söndagen den 16 Januari ska vi ha vår första träff, det blir lite julgransplundring/nystarts fest! Kl 13.00 - 16.00 är ni välkomna om ni känner er manade...

Vi kommer så småningom att byta hemside adress också, håll utkik!

Det är mycket man måste tänka på när man har en annorlunda prins...

Efter humlan i går fick jag mycket att tänka på, när man träffar så där många föräldrar så blir det ju att man delar med sig av sina erfarenheter och kunskaper. Det blir prat om vilken skola man ska välja, hur man gjort på dagis, träning och allt mellan himmel och gjord! Men det är ju det som är syftet med Humlan så det är ju bara positivt!

Men man får som sagt mycket att fundera över... Till exempel så var det en mamma som berättade att sedan hennes son börjat på "stora" avdelningen på dagis så hade utvecklingen tagit en väldig fart, han hade tex börjat prata. Han blev inspirerad av dom stora barnen och ville göra som dom.
Jag tog upp det på Williams dagis i dag, sa att det kanske är dags för William att börja vara mer med dom stora barnen. Men vad jag inte tänkt på är att på den stora avdelningen är dom ute nästan jämt och är det något som William inte gillar så är det att vara ute! Han står mest still och viftar med nån spade och så fryser han och vill gå in. Fast å andra sidan kanske de stora barnen kan locka honom till att leka mera ute! Vi får se, måste nog tänka igenom detta ett varv till!

Tjo och tjim och klackarna i taket…

Nu är julgransplundringen avklarad, lite sent men bättre sent en aldrig! vi dansade och vi delade ut julklappar men vi hade varken gran eller tomte men det gick bra ändå…! Vi hade fiskdamm också den sköttes av två duktiga storebrorsor. Vi var lite oroliga för dansen, kan ju vara lite svårt att komma i gång men vi fick lite hjälp också där, av en duktig mamma, Tack Lotta! Det kom ganska många, ca 10 familjer så det var fullt ös! vill jag lova!

När vi kom hem öppnade William sin födelsedag/julklapp som han fick av Hanna, Matte, Hugo, Emma och Anton och oj vad han blev glad! Tack så hemskt mycket Hanna…

Humlan...

I går var det dags för Humlan igen, sista gången för i år. Vi var inte så många, sammanlagt 4 familjer, men vi hade trevligt!

Det är alltid några saker som kommer upp till diskussion, dagis eller hur det var när man födde sitt barn med Downs syndrom var några saker som vi pratade lite om i går. Det är så himla skönt och viktigt att träffa andra föräldrar som är i samma situation som en själv!

Humlan...

Felix säger hej då!

I går var det dags för månadens Humlan träff. Det kom många familjer, rekord nästan tror jag?
Vi fick besök från halva mellan Sverige, "nästan" lätt överdrivet!
Karlskoga, Vingåker, Köping, Västerås och Örebro.
Det är kul att det kommer familjer även från andra städer, där ser man vilken otrolig nytta man har utav nätet, man kan hitta och bli hittad på ett enkelt sätt!

Det var extra kul att få träffa "Ylvisen"och Felix som jag bara haft kontakt med via bloggen och MSN förut, jätte kul att få träffa lilla Agnes och hennes mamma också(från Köping) hoppas ni kommer fler gånger, trots avståndet!

William gilla saker man kan liggai och bädda!

Humlan träff

Idag var det dags för Humlan träff!

På vägen dit så var jag och William tvungna att handla lite. Jag brukar undvika att ta med William till affärer han brukar förvandlas till ett litet monster så fort man närmar sig ingången. Men döm om min förvåning när han uppförde sig som den lilla ängel han faktiskt (oftast) är! Oj jag fick berömma och säga att nu var han en stor och duktig pojke.

På Humlan brukar han också drabbas av monstret men han var snäll och glad där också.
Han fick måla med vattenfärger och det gillade han verkligen, så det blir till att shoppa det i morgon!

Tyvärr så kom det inte så många i dag, vi var bara sammanlagt tre familjer fast vi hade trevligt ändå!