fredag 27 februari 2009

Livet med William

När läkaren talade om för oss att vårt lilla nyfödda barn hade Downs syndrom var det som att dra ner rullgardinen!
Allt blev svart, livet tog slut och det enda jag kunde se framför mig var en person med konstig frisyr och bruna sandaler som satt och dreglade i ett hörn.
Oj vad fel jag hade!

Det blev ju nästan precis tvärtom, livet fick en helt ny mening!
Jag har lärt känna massor av nya härliga människor som jag aldrig skulle träffat eller lärt känna annars, Hanna som jag lärde känna genom familjeliv.se har bliven en kär och god vän och tillsammans har vi startat Humlan, en mötesplats för familjer med funktionshindrade barn.
Jag har blivit styrelsemedlem i FUB och tillsammans får jag och William vara med om massor av roliga och spännande saker.
William är en charmig och kärleksfull liten kille,som är full av livsglädje!


Han har öppnat ett nytt rum i mitt hjärta och gett mitt liv en ny mening, inte bara mitt utan hela familjens!

Jag älskar så klart alla mina barn lika mycket och dom gör mig stolta alla tre på olika sätt!
Mina barn är ju det som ger livet mening!
Men att få ett barn med funktionshinder är ju något helt nytt och spännande!

Visst kan det vara jobbigt att ha ett barn med funktionshinder ibland. Det har varit mycket läkarbesök och mycket förkylningar och sjukdom.
Men det som har varit allra jobbigast har varit att få det som William har rätt till på förskolan. Ibland känns det som man stångar huvudet i en vägg, det spelar liksom ingen roll hur bra argument man har eller hur uppenbart det en är att han behöver extra stöd och hjälp på dagis när rektorns argument alltid är; Det finns inga pengar, man har liksom inte att sätta emot som vanlig Svensson!
Det är det som tar mest kraft och energi ifrån mig som förälder och det gör mig så himla ledsen!

Nej livet med William är som ett nytt äventyr redo att utforskas nästan varje dag!

5 kommentarer:

  1. Förstår precis vad du menar,det är svårt att förklara för folk som inte har "speciella" barn hur jäkla underbart det är!

    Tråkigt att du måste fajtas med rektorn,borde finnas färdiga mallar hur det ska funka.

    Styrkekramar!

    SvaraRadera
  2. Det är det som är så skönt med alla nya vänner man fått bla. HÄR! Att dom/ni förstår precis vad man menar!Underbart med likasinnade..

    SvaraRadera
  3. Vilken supermamma. Blev så rörd av eran mötesplats. OM det fick vara en sådan värme överallt på jorden skulle det inte råda krig och katastrof.

    William har hamnat i en fin familj och det klart man då blir en fantastisk kille :)

    SvaraRadera
  4. Han är bara bäst man blir alldeles varm i hjärtat varje gång man träffar honom,han är helt klart en underbar liten kille som vi har fått äran att få till släckten..så till dej William alla i våran familj älskar dej och är stolta över dej
    kram från en gammal faster med en tår i ögat...

    SvaraRadera
  5. Jättefint skrivet! Å vilken fin bild på William! SÖT! Jag fattar precis!

    Felix tackar för gratulationerna!

    Kram ylva

    SvaraRadera

uppercut

hotel