Framsteg...

Små, små saker sker allt som oftast här hemma. Dom är nästan omärkliga men inte för oss. För oss är dom inte heller små utan mega stora! Härom dagen tog W sin pappa i handen och sa; kom! Både ett ord och en medveten handling... Det är något nytt för oss här hemma! En annan dag var vi och hälsade på en släkting och när vi skulle gå hem sa han; hej då! Stort! Och i går när vi skulle äta, vi satt vid bordet då reste sig W plötsligt och gick upp på övervåningen och hämtade sin bror som inte kommit ner fast vi ropat flera gånger. Jag vet inte hur många gånger vi tjatat om att w ska hämta sina brorsor när vi ska äta, han brukar komma till trappan men sedan glömmer han oftast bort vart han är på väg. Och nu hämtade han sin bror utan att vi ens bett honom! Stort!!!