Ont i öronen...

Vissa dagar är jobbigare en andra, speciellt när man inte fått så mycket sömn. William har gråtit i timmar i natt, jag var så orolig. Han kan ju inte säga vad det är som är fel. Jag försökte med allt, pekade på magen på öronen och halsen och frågade om han hade ont? Han bara skrek... till sist somnade han efter att han fått alvedon och av utmattning... han vaknade igen efter några timmar och då såg jag att det runnit ur örat. Det kändes skönt att det "bara" var öroninflammation, jag hade börjat oroa mig för alla möjliga saker. Nu har vi varit hos doktorn och fått medicin men jag vet inte hur jag ska få i honom den? Det var så länge sedan han åt penicillin att jag glömt hur svårt det är. Det kommer att bli en kamp!