Fredagsmys med grönsaksstavar med dipp och till det tar vi lite Bailys... eller? Jo, sugen på det ju!

Vi har varit på några kyrkogårdar i dag och lagt krans och tänt ljus, blir för körigt i morgon.

Men morfars grav hittade jag inte? Har inte varit där på säkert tio, femton år... får ta med mig mamma så får hon visa!

Morfar och mormor (morfar kom dit i går) ligger på en riktigt gammal kyrkogård nästa mitt i stan. Jätte många gamla gravar med fina gravstenar smyckade med änglar och järnstaket runt om, en riktigt fin kyrkogård.

Om vi hinner åker vi en sväng i morgon kväll och tittar på alla tända ljus, det brukar vara väldigt fint.

Okej?

Vad säger man?

Fy fan vilken vilken frilla!

I dag är det upp till bevis, i dag är det vägning....

Segt.....!

Segt, segt är det på viktminskningsfronten! Jag begriper det inte, alltid när jag kommer hit, till den vikt jag har nu så stannar det av... blir så trött! Vet inte vad jag ska göra för att komma över tröskeln? Vill så innerligt komma under 80 strecket! Men precis innan så är det stop! Någon som har något tips? Kanske köra GI ett tag eller prova att byta ut ett mål om dagen till Nutrilett...?

Jag väntar med spänning på hur det ska gå med min dator, den har varit inlämnad tre gånger för hårddisk krasch, nu är det fjärde gången! Enligt konsumentköp lagen ska jag nu få en ny, eller hur är det egentligen, någon som är bra på detta? Jag borde "tamejsjutton" få skadestånd för allt som försvunnit ur datorn dessa gånger den pajjat!

Så vi får se om jag kan rekommendera andra att köpa en dator från LG efter detta, i nu läget skulle jag inte göra det! Uruselt kundbemötande.... Men vem vet dom kanske bättrar sig?

Höst tråk....

Det var länge sedan jag skrev något, jag har just inget att skriva...
Det är väll lite så nu, den här årstiden att man inte har så mycket ork eller lust att ta sig för med något.
Jag har börjat läsa en ny bok, "Höstoffer" av Mons Kallentoft. Den känns riktigt bra, passar min höst-deppiga sinnesstämmning...

Kika på Ica….

Den nya Ica-reklamen väcker olika känslor. Vissa gillar den och andra gör det inte! Jag visste inte riktigt vad jag skulle tycka först men med lite mera information om projektet “Vi kan mer” så har jag bestämt mig för att gilla den…. Men man vet ju inte vad som kommer nästa vecka…. Läs mer om Icas projekt här!

En sån där dag….

En ny applikation på facebook, “The mood weather report” idag är jag ledsen, Men varför? Det bara är en sån dag i dag! Dom dyker upp i bland bara….dom där dagarna när man gråter bara man ser någon med Downs syndrom….

eller om man ser “Dear mr president” videon med “pink”. Snyft…..

Humlan

I dag har vi haft Humlan träff. Vi var sammanlagt 8 familjer (tror jag?) med barn i åldrarna 0 – 6 år. Det var 3 helt nya familjer, hoppas ni kommer igen!

Det blev i alla fall en mycket trevlig söndags eftermiddag med både gamla och nya vänner!

Fredag!

Fredag, Jaaa! eller ännu en dag? För mig är det nog en dag som alla andra, fast resten av familjen tycker nog att fredag är “the day!” Så fredags mys blir det!

I dag har jag fått EKG bandspelare monterad på kroppen. Bökigt när man ska gå på toa är det och massa sladdar som sticker ut och folk sneglar lite konstigt på en, men det är ju bara tills i morgon så det är okej! Hoppas dom hittar nåt fel som går att laga!

Vi har varit på BVC i dag också, inte kul! William var som ett litet monster, så där som man inte vill att han ska vara ute bland folk för man tror att folk tänker; jaha han är utvecklingsstörd det är därför han är så där! Han rev ner, sprang omkring och låg på golvet och skrek! Om inte hjärtat slog konstigt då så gör det väll aldrig det!

Vi skulle ta blodprov också, men då skötte han sig ganska bra. Fast det gjorde väldigt ont i hans lilla arm när dom stack in JÄTTE nålen så vi fick sluta. Embla salva (hette det så?) med hem och en tid för blodprov nästa vecka, med bedövningssalvan på!

Trevlig fredag!

Mission ds info….

I går var jag och Hanna på habiliteringen och informerade nyblivna ds föräldrar om Humlan.

Vi var lite nervösa innan för vad vi skulle säga och så, men det visade sig att vi inte behövde säga så mycket för föräldrarna var alldeles fulla av frågor till oss “veteraner” (det var så vi kände oss.)

Så vi satt mest och svarade på alla deras frågor och undringar, det kändes väldigt meningsfullt faktiskt. Jag kände mig nästan lite uppfylld när jag gick därifrån.

Jag hade glömt att man hade så där mycket tankar och undringar när man var nybliven Downs syndrom mamma, men så var det ju faktiskt!

Hoppas dom kommer till Humlan på Söndag och tar med sig resten av sina frågor. Dom är så välkomna!William på Humlan för länge sedan!

Gå i ide!

Jag tror att det är meningen att jag ska gå i ide snart. Jag har gått ner på sparlåga, orkar inte, vill inte någonting! Tänk att få tillbringa dagarna i soffan under en filt och en hel hög med bra filmer att titta på. Inga lämningar eller hämtningar på dagis ingen tvätt ingen damsugning, handling eller matlagning inget alls som MÅSTE göras! Bara få ligga där under filten med en brasa sprakande i bakgrunden och en hund som värmer fötterna! Hoppas det är så det blir när jag kommer till himlen, för det är väll dit jag kommer en dag, eller?

Snälla flickor kommer till himmelen, andra kan komma hur långt som helst…

Så var det då….

 

Det var då det!

Anhörigdagen

I går var det anhörigdagen här i Örebro. Det var jätte mycket folk både utställare och besökare. Det kändes meningsfullt att stå där det var många som var intresserade av FUB. Det var jätte kul!

Men allra bäst var föreläsarna, Sören Olsson och Tomas Sjödin. Båda så otroligt bra föreläsare som verkligen lyckas att ta sig rakt in i mitt hjärta och alla andras också skulle jag tro.

Sören Olsson är ju så otroligt rolig och han fick mig att längta tills min “prins” ska växa upp och bli så där rolig och charmig som hans Prins är. Igenkänningsfaktorn var otroligt hög och det var så skönt att veta att andra har haft precis samma känslor som jag har, har haft och säkerligen kommer att få! Det var en härlig blandning av både glädje och sorg.

Tomas Sjödins föreläsning var gripande och sorglig men också väldigt tankeväckande. Han berättade om sina söner och om deras sjukdomstid och bortgång. Det var så gripande, tårarna rann både på honom och säkerligen också på alla som lyssnade. Jag har inte riktigt hunnit smälta allt han sa men det var många kloka ord om sorg och om hur man bemöter en människa med sorg. Men som sagt var, otroligt gripande!

Om ni får chansen att höra någon av dessa föreläsa så missa den inte!