I går när jag åkte förbi grannens hus såg jag att det stog en ny barncykel i deras trädgård, en riktig tvåhjuling med stödhjul. Det gjorde ont i hjärtat. deras son är lika gammal som William och det känns som ljusår bort tills William ska kunna cykla på en riktig cykel
Men varför blir jag ledsen? William är ju William och inte sin ålder? Jag är ju inte ledsen för att han har Downs syndrom!
Jag vet inte varför jag blir ledsen när jag ser barn i hans ålder som pratar, springer,leker med kompisar och är så stora och duktiga, jag vet inte?
Kanske är det något inbyggt att så ska det vara, när man är nästan 4 år så ska man kunna en massa som Williams inte kan!
Men du kan massor som ingen annan kan!
Så sant han kan så mycket annat som ingen kan,och tänk på den otroliga utstrålningen han har den får vilken hjärta som helst att smälta,och alla vi älskar honom över allt på denna jord,är så glada att JUST han kom till våran släkt..Pussa på sötingen från oss
SvaraRaderastina
Finns inga känslor som är förbjudna. Låt dem komma för en stund. Sen kan man titta på sin goa kille/tjej och njuta för den h*n är. Vår Felix har fått sin första tvåhjuling med stödhjul här för någon månad sedan. Han har inte velat sitta på en cykelsadel - skitläskigt! Men nu sitter han och vi puttar på honom. Han har inte greppat det där med styrningen, men det är väl för att vi inte övat så mycket antar jag. Trampa? Näpp! Här finns fötterna bara på tramporna när vi puttar fram honom. Men det kommer väl det med sen. Kram.
SvaraRaderaJag förstår, tänker likadant ibland...men så brukar jag tänka på gråtrutens kloka ord hon ger mig ibland och då känns det bättre!
SvaraRaderakram
Säger som Carina här att inga känslor är förbjudna men glöm inte att jämförelserna du gör är omöjliga det går ju faktiskt inte att jämföra William på det sättet. Så gör det inte. Det går faktiskt inte att jämföra några barn på det sättet, för även om man tror att de allra flesta är på ett visst sätt, så finns det ju alltid en stor mängd undantag och vad är de då ? Tänker spontant på en tjej på landet som blev runt tio elva år innan hon vågade sätta sig på en cykel, eller den nioåring som inte än kan lära sig fast han vill...förhoppningsvis kanske William kan slippa de stenhårda krav barn har på sig från början i skolan att vara just stora och duktiga, samhället trycker på värre än nånsin, samhällsfaktorer i tiden som gjort att ungdomar som inte vill och orkar leva längre ökar drastiskt för varje år... Livsglädjen försvinner på vägen för så många. Hannes vet redan en, i en parallellklass som tog livet av sig, han tyckte inte att han var tilräckligt bra. Det finns så många vinklar från alla vrår och från olika kanter. Hjärtat blöder för de som ska växa upp i det här.
SvaraRaderafattar inte hur jag skulle skriva mittnamn- men det är jag, Andréa den positiva !! Kram min kära kära vän!!
SvaraRadera