Ledsen

I dag är jag ledsen!
När jag läste tidningen i morse fick jag se att en kär vän dött. Hon var gammal men hon var ändå en av mina käraste vänner under flera år.
Hon och hennes man, (Börje och Eivor) hade sommarstuga här precis bredvid oss när jag flyttade hit, vi tillbringade många härliga somrar tillsammans.
Barnen såg dem som extra mor eller far föräldrar. Och även fast det skilde nästan 50 år på henne och mig så hade vi otroligt mycket gemensamt och väldigt trevligt tillsammans.

När Börje dog så kunde inte Eivor ha kvar sommarstugan. Vi har inte träffats på många år men tanken har hela tiden funnits att vi skulle bjuda hem henne hit och att hon skulle få träffa William, hon var lite bekymrad när hon fick veta att han hade Downs, så som äldre ofta blir. Hon hade dessutom en släkting med en gravt utvecklingsstörd son så hon trodde nog att William var lite som han. Jag vet att hon skulle ha älskat William lika mycket som hon älskade de andra barnen.

Nu finns inte chansen kvar att bjuda hit henne, det är försent! Varför skjuter man upp sådana saker? Nu sitter jag här och ångrar att jag inte ens fick i väg ett kort på barnen som jag så länge tänkt!

Kära Eivor vad jag saknar dig nu när du inte längre finns! Jag ska gå ner till stugan i dag och sitta där i solen och minnas alla glada stunder vi haft tillsammans du, Börje, jag och Tommy!

När vi var på Ålandskryssning tillsammans!