Sluta nian!

Lite vemodigt är det när ens största barn ska sluta nian.
Jag och den största har precis varit på avslutningsfest med picknick och brännboll. Jag är helt färdig nu, har inte spelat brännboll sedan jag gick på grundskolan och det är ju ett tag sedan! Det var otroligt pinsamt att inte kunna reglerna, det tillhör ju liksom allmänbildningen! Fast jag kom in i det rätt fort! Jag missade inte bollen en enda gång, ja, jag hade tjejracketen så klart, men ändå...
Det var riktigt jobbigt att kuta (med tanke på att man fött barn och gravitationskraften och så) men jag fixa det, och jag känner mig riktigt stolt! Självklart blev jag stolt över sonen också, han var super duktig!

Men åter till vemodet, hjälp vad jag börjar bli gammal!!! Det är ju så man märker av det, att barnen växer upp och blir vuxna.
I år ska jag i alla fall få vara med på skolavslutningen efter att ha varit bannlyst i sjuan och åttan, herre gud! Man kan ju inte ha med sig föräldrarna, det är ju piiiinsamt ju!
Jag kommer säkert att gråta och skämma ut honom riktigt.
På måndag ska dom ha avslutningsfest/bal. Vi har inhandlat kavaj (dyrt) men oj va stilig han vart, den satt som en smäck! Jag lovar att visa bild så småningom...

Nu ska jag lägga mig ner och vila mina trötta ben!

skateboard ramp och kräk!

Nu är det pappas tur att ligga och spy, han är siste man ut i denna bisarra gren!

Blivane skate proffs?

Rasmus och jag har varit på årsmöte men brukarstyrelsen och föräldraföreningen på hans skola. Det var första gången jag var på ett möte med någon av dessa, inget att vara stolt över, har helt enkelt inte känt mig välkommen förut. Nu gällde det dock skateboard rampens vara eller icke varande.

I många år när vår största son gick på skolan kämpades det för att få en ramp, barnen byggde egna halsbrytande anordningar och åkte skateboard på allt som gick. På grund av en mycket tragisk händelse fick skolan till sist en riktig ramp.
En föredetta elev körde ihjäl sig på moped en natt för några år sedan till hans minne startade hans familj en minnesfond i hans namn och med hjälp utav pengar från den så byggdes alltså rampen.

Hans mamma var där och invigde rampen till sin sons minne och den har varit mycket uppskattad bland elever och ungdomar här i bygden. Tyvärr är det några ungdomar som inte kunnat låta bli att köra moped i den. Det och felaktigt material har gjort att den gått sönder eller slitits och nu ville den nya rektorn och brukarstyrelsen alltså att den skulle bort, hade jag fått höra i alla fall!

Det var också vissa oklarheter i vem som är ansvarig om någon skadas i rampen därav rektorns vilja att ta bort den. Men nu på mötet hade de kommit på andra tankar, vet inte om dom känt av vibbarna från elever och föräldrar eller om det aldrig hade varit så illa som ryktet sa?

Nu ska i alla fall rampen vara kvar, man ska reparera den på ett eller annat vis, lacka eller byta skivor? Jag är nöjd och sonen är nöjd och alla andra skateboardåkande ungar är också nöjda hoppas jag!