I två dagar har vi sedan deltagit i ett antal föreläsningar i temat omsorg. Jag tänker inte gå in på föreläsningarna i detalj utan ni kan själva läsa en sammanfattning av varje föreläsning i tidningen Intra. Mina favoriter var i alla fall bla. Maj-Gull Axelsson, Maud Deckmar, kulturlabbet och Alfa.
Min egen slutsats efter dessa dagar är att de funktionshindrade håller på att ta en större plats i samhället, dom vill bli tagna på allvar och som människor i stort, de vill inte betraktas som en hopklumpad grupp. De vill få bestämma mer över sitt eget liv.
Jag tror också att en förändring utav gruppboendena/omsorgen är på gång, de funktionshindrade och deras anhöriga kräver förändring! Hela tänket kring utvecklingsstörda tror jag sakta men säkert håller på att förändras och det tror jag att vi till stor del kan tacka Glada Hudiks teatern, FUB och Ica (Jerry)för! Men det är ju bara vad jag själv tror!
Detta är en intressant fråga!
Varför erbjuder man gravida kvinnor att göra
NUP-test och andra former av fosterdiagnostik
där man letar efter Down syndrom? Fostret
kan ju inte ”botas”, kvinnan ställs inför valet
att göra abort eller att föda barnet.
1. Det är så jobbigt för föräldrarna att ha barn
med funktionshinder.
X. Människor med funktionshinder kostar samhället
så mycket pengar.
2. Livet är så svårt för funktionshindrade att
det är bättre för dem om de aldrig behöver födas
