Mera om boken, Älskade barn, särskilda barn.

Jag har läst lite mer i boken som jag skrev om i det förra inlägget. (Älskade barn, särskilda barn) Tror att jag var lite snabb att tro att alla föräldrarna i boken var glada och nöjda med sina barn och deras diagnoser. Tror att det kanske var något som jag själv läste in mellan raderna för att jag vill att det ska vara så!  Kanske är det så bland de föräldrar som jag mest kommer i kontakt med, föräldrar till barn med Downs syndrom.

Det visade sig att jag har haft en väldigt fel och fördomsfull inställning till hur utländska föräldrar ser på att få utvecklingsstörda barn då menar jag främst somaliska föräldrar. För ca 1 år sedan kom jag i kontakt med en somalisk mamma som hade en liten dotter med Downs syndrom. Jag spekulerade vilt om hur det skulle varit för denna lilla flicka om hon fötts i Somalia, dom skulle nog ha gömt henne eller lämnat bort henne, tänkte jag. Tyvärr kunde inte mamman svenska något vidare så jag kunde inte fråga henne hur det var för funktionshindrade barn i Somalia. Nu får jag verkligen skämmas för så här står det om Mustafes föräldrar i boken; “ Vi blev oroliga för hur Mustafes handikapp skulle påverka honom. Oroliga men inte ledsna. Det är gud som bestämmer om ett barn föds frisk eller inte.Gud har gett oss en gåva – Mustafe. Det är vår uppgift att ta hand om honom med tålamod”. “Mustafe är en gåva, inte en sorg” Dom berättar att hela släkten hjälper till att ta hand om barnet om det föds med nåt funktionshinder, grannar och vänner hjälper också till. Dom tycker att vi i Sverige är konstiga som låter utomstående ta hand om våra funktionshindrade barn. Där fick jag med mina fördomar!

Det var dom föräldrarna i boken som hade den mest positiva synen på sin situation.

Technorati-taggar: funktionshindrade barn,funktionshinder somalia,downs syndrom,fördomar