JA, jag skriver dagis och fröken!
Idag har vi haft möte på dagis, den nya fröken, specialpedagogen och jag.
Vi skulle introducera den nya fröken.
Ganska snart kom vi in på det här med tid till att träna med William på dagis, den tiden som inte finns!
Vi var alla överens om att nu måste det hända saker här...att JAG måste slå näven i bordet och stå på mig inför rektorn, hon måste anställa en resurs eller liknande till avdelningen, så att nya fröken Anna får tid att träna med William. Dom andra kommer givetvis att hjälpa mig!
Jag känner mig som en usel förälder för att jag inte stått på mig tidigare, men hur lätt är det när man är ny i matchen? Jag vet ju inte vad jag kan kräva eller ens vad jag ska säga, dom har ju alltid svar på tal!
Jag har bara känt mig ledsen och uppgiven över att det är så här, vissa barn får allt vad dom behöver på dagis medan andra inte får något!
Ska barnens väl och ve på dagis styras utav hur pass stridslystna föräldrar dom har eller vart i landet dom bor? Det är ju inte klokt!!!
Varför kan man inte bara ge alla barn det dom behöver för att utvecklas? Vilket jäkla skit samhälle vi lever i!!!
Men nu jäklar, nu ska jag se till att mitt barn ska få det som han borde ha haft från start, men som vi inte sett röken utav ännu!
Inte fan finns det nån som är villig att tala om va william har rätt till heller för de kostar pengar och pengar är viktigar än att ge barnet det han behöver.Du är ingen värdelös mamma du är en underbar mamma tänk på de,och tala nu om för den där rektorn vart skåpet ska stå
SvaraRaderaSTÅ PÅ DIG! Innan nån annan gör det!
SvaraRaderaLycka till!
Tack för ert stöd! Jag ska stå på mig!!!
SvaraRaderaDet är rätt,kämpa på även om det känns att det vore skönt om allt bara löste sig utan massa tjafs någongång när det gäller våra små!
SvaraRaderaJag säger också dagis och fröken:-)
Kram
Hej Marika!
SvaraRaderaTrodde jag hade skickat en kommentar till din blogg, men den verkar ha försvunnit nånstans på vägen...
Vilken fin blogg du har och vilken flitig bloggare du är! Roligt att läsa om er.
Instämmer med föregående talare i det här kommentarsspåret och skickar lite styrka via rymden. Jag är också så dålig på att kämpa emot. Hatar det. Som tur är har vi inte behövt kämpa så mycket än, men jag vet ju att det kommer förr eller senare...
Du undrade om du fick länka till vår blogg - självklart!!
Får vi länka till din?
Hälsningar,
Malin
Heja Marika!
SvaraRaderaHej! Ja stå på er nu, det kan bara bli bättre! En sak som man kan trycka på är att om man säger att han tex får 30 enskild träning per dag x dagar på ett år så blir rätt mycket tid och tänk vad han skulle utvecklas på det!
SvaraRaderaVi ville att felix skulle få en extra timme om dagen och enhetschefen kunde inte förstå varför det skulle vara så viktigt. Micke sa, ta den tiden x antal dagar fram tills april så blir det väldigt många timmar och då vek hon sig, kärringen!
kram