Som jag skrivit om tidigare så har jag genom mitt arbete tillbringat åtskilliga timmar i diverse kyrkor under 2008
Ibland när jag är i kyrkan så vill jag så gärna tro, tro på Jesus och gud och allt vad det är dom predikar om!
Nästan alla man träffar som är aktiva inom kyrkan verkar så tillfreds och så övertygade om att gud finns, så klart!!! Det måste vara en härlig känsla, men hur mycket jag en försöker så kan jag inte tro på gud, jag vill verkligen men det går inte!
Jag ställde frågan till en vän som dessutom studerar till pastor, jag frågade lite om vad det är man tror på för att jag har så svårt att tro på något som inte finns, rent materiellt då! Jag ville ha en liten förklaring helt enkelt!
Så här svarade hon;
"Jag tycker heller inte att man inte ska tro på något som inte finns, man ska heller inte bara efterapa det någon annan tror. Men jag tror också att det är viktigt att vara öppen, våga lyssna på andra som tror olika, och fundera på det och försöka förstå.
Min vän Eva är en härlig människa, och är verkligen sig själv. En av arbetskamraterna hade sagt till henne: "Men du är ju den Eva du alltid har varit!" och hon sade "Ja, vad annars? Skulle jag bli nån annan?" Han var också tacksam för att hon aldrig försökt pracka på dem något, predikat eller försökt få med dem till kyrkan, men när de var nyfikna på varför hon var kristen ville hon gärna berätta. Hon berättade till exempel vad hon hade upplevt när hon kom till sin systers hus, och fick en chock av att det var alldeles förstört därinne - ett inbrott. Luften gick ur henne och hon sjönk ned på en stol. Då kände hon hur någon stod bakom henne och sa "Lugna ned dig nu, det kommer gå bra!" Nu är Eva en enkel människa, inte likt nån som skulle hitta på det eller göra en större grej av det än det var. "Det var jättestort för mig", sa hon.
När hon kom till kyrkan kände hon redan när hon kom in att där hörde hon hemma, hon hade kommit till sitt andra hem.
För min del har jag växt upp i ett kristet hem så jag har fått med mig tal om Jesus och Gud och Bibeln ända sen jag var barn, men det är viktigt att tron blir ens eget, och det är också viktigt för mig att det jag tror på har och göra med verkligheten. Jag vill inte tro på en Gud som inte finns! Det finns många gånger som jag tvivlar, och det finns ju mycket som kan låta konstigt i Bibeln och i det man säger i kyrkan ibland. Men jag blir mer och mer övertygad om att Gud verkligen finns - inte i stora mirakel, men i små saker som händer hela tiden. Som bönesvar. När min farbror gick bort, han hade också cancer, bad jag mycket för att han skulle bli frisk. Det blev han inte, men man berättade att innan han dog hade man haft en underbar bönestund med honom och de sade att han hade varit så fridfull, det hade nästan lyst om honom. Han hade gått i kyrkan mycket när han var yngre, men inte som vuxen, men när de berättade det där visste jag att Gud var med honom. När han dog var jag ledsen men behövde inte vara orolig.
Som kristen tror man på att det finns en Gud som skapat världen och oss människor. Vi är skapade till att ha en relation till honom - men på grund av det man kallar för synd, som man kalla för en slags spricka i människosjälen - som gör att man gör fel mot varandra - är vi skilda från Gud. Det var då Gud själv kom ned till jorden som människa - han levde utan synd, ett alldeles felfritt liv, men han dog ändå i vårt ställe. Därför är vi inte dömda av den Gud som är den ende som kan döma (eftersom han själv inte har gjort något fel), utan vi är förlåtna. Bibeln säger att om man tar emot Jesus har man också tagit emot denna förlåtelse. Man blir Guds barn. Då Gud har förlåtit oss, är vi också kallade till att förlåta varandra. I kyrkan, som också beskrivs att vara Jesus kropp på den här jorden - ska vi göra det han gjorde för andra människor och berätta om honom för andra. Men bara för att man är kristen är man inte perfekt - vi är inte frälsta för att vi själva är så goda, utan på grund av det Gud gjort för alla människor. Så... långt svar kanske *skratt* - jag kom verkligen igång. Men det är väl en slags grund beskrivning av det som vi tror på som kristna. Du får gärna fråga mer. Jag berättar gärna, tycker det är kul att dela tankar och förklara saker (jag ska ju bli pastor också.....). Kram."
Jag vet inte om jag blev så mycket klokare? Får fundera lite tror jag!
Vad tror ni, berätta om ni är troende och hur er tro i så fall ser ut, eller om ni inte tror kan ni berätta om det!
Tror att jag är inne i någon slags sökande fas i mitt liv!
Men jag har ännu inte funnit det jag söker.....
Min vän Eva är en härlig människa, och är verkligen sig själv. En av arbetskamraterna hade sagt till henne: "Men du är ju den Eva du alltid har varit!" och hon sade "Ja, vad annars? Skulle jag bli nån annan?" Han var också tacksam för att hon aldrig försökt pracka på dem något, predikat eller försökt få med dem till kyrkan, men när de var nyfikna på varför hon var kristen ville hon gärna berätta. Hon berättade till exempel vad hon hade upplevt när hon kom till sin systers hus, och fick en chock av att det var alldeles förstört därinne - ett inbrott. Luften gick ur henne och hon sjönk ned på en stol. Då kände hon hur någon stod bakom henne och sa "Lugna ned dig nu, det kommer gå bra!" Nu är Eva en enkel människa, inte likt nån som skulle hitta på det eller göra en större grej av det än det var. "Det var jättestort för mig", sa hon.
När hon kom till kyrkan kände hon redan när hon kom in att där hörde hon hemma, hon hade kommit till sitt andra hem.
För min del har jag växt upp i ett kristet hem så jag har fått med mig tal om Jesus och Gud och Bibeln ända sen jag var barn, men det är viktigt att tron blir ens eget, och det är också viktigt för mig att det jag tror på har och göra med verkligheten. Jag vill inte tro på en Gud som inte finns! Det finns många gånger som jag tvivlar, och det finns ju mycket som kan låta konstigt i Bibeln och i det man säger i kyrkan ibland. Men jag blir mer och mer övertygad om att Gud verkligen finns - inte i stora mirakel, men i små saker som händer hela tiden. Som bönesvar. När min farbror gick bort, han hade också cancer, bad jag mycket för att han skulle bli frisk. Det blev han inte, men man berättade att innan han dog hade man haft en underbar bönestund med honom och de sade att han hade varit så fridfull, det hade nästan lyst om honom. Han hade gått i kyrkan mycket när han var yngre, men inte som vuxen, men när de berättade det där visste jag att Gud var med honom. När han dog var jag ledsen men behövde inte vara orolig.
Som kristen tror man på att det finns en Gud som skapat världen och oss människor. Vi är skapade till att ha en relation till honom - men på grund av det man kallar för synd, som man kalla för en slags spricka i människosjälen - som gör att man gör fel mot varandra - är vi skilda från Gud. Det var då Gud själv kom ned till jorden som människa - han levde utan synd, ett alldeles felfritt liv, men han dog ändå i vårt ställe. Därför är vi inte dömda av den Gud som är den ende som kan döma (eftersom han själv inte har gjort något fel), utan vi är förlåtna. Bibeln säger att om man tar emot Jesus har man också tagit emot denna förlåtelse. Man blir Guds barn. Då Gud har förlåtit oss, är vi också kallade till att förlåta varandra. I kyrkan, som också beskrivs att vara Jesus kropp på den här jorden - ska vi göra det han gjorde för andra människor och berätta om honom för andra. Men bara för att man är kristen är man inte perfekt - vi är inte frälsta för att vi själva är så goda, utan på grund av det Gud gjort för alla människor. Så... långt svar kanske *skratt* - jag kom verkligen igång. Men det är väl en slags grund beskrivning av det som vi tror på som kristna. Du får gärna fråga mer. Jag berättar gärna, tycker det är kul att dela tankar och förklara saker (jag ska ju bli pastor också.....). Kram."
Jag vet inte om jag blev så mycket klokare? Får fundera lite tror jag!
Vad tror ni, berätta om ni är troende och hur er tro i så fall ser ut, eller om ni inte tror kan ni berätta om det!
Tror att jag är inne i någon slags sökande fas i mitt liv!
Men jag har ännu inte funnit det jag söker.....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar