Inte mycket att orda om....

Nej inte mer en att det är kallt i dag, -10 men det ska ju vara kallt när det är hindersmässan.

Det verkar som att sjukdomarna är på väg att dra sig tillbaka, peppar, peppar.... bara jag som är förkyld nu!

I dag blir det arbete, kul!

Magsjuka...

Vi hade jätte trevligt på Humlan i söndags, 10 familjer med varierad mängd barn dök upp så det var fullt ös.
Tyvärr fick jag nog med mig en liten bacill därifrån så nu har jag legat med huvudet i toastolen det senaste dygnet, nästan i alla fall! Jag undrar hur länge det dröjer innan man ska börja känna sig som folk igen? Missade jobbet gjorde jag också, jäkla skit... behöver verkligen varenda timma!!!
William är också sjuk, igen... fast han hostar och snorar, hoppas han slipper magsjukan! Nu återgår vi till soffan och Nalle Puh...

Humlan

I morgon kör vi i gång Humlan igen... Inte jag och Hanna utan jag och Caroline, Hanna startar upp i Karlskoga om några veckor. Vi kommer inte att vara i Adolfsbergskyrkan länge utan i Sörbykyrkan, det ska bli spännande och se om det kommer någon.

Nu blir det Stjärnorna på slottet och fruktsallad.

sms

Ja men nu har jag visst fått klem på det här sms systemet, det är nåt nytt dom börjat med på mitt jobb! Jag har lyckats få i hop tre tider fram tills i början av April!!! Jädrar vilka feta löner jag kommer få framöver...

Vilket fack hamnar ni i?

Visst är det underbart att läsa om alla duktiga barn som liksom mitt barn har en extra kromosom. Men i bland blir det plågsamt också. Att läsa om de som är mycket yngre en W men redan klarar att klä på sig, tecknar massvis, går på toa och, ja bara är så mycket duktigare en min unge.
Jag vet ju att man inte ska jämföra men ibland kan jag bara inte låta bli!

Det finns så mycket glädje i att ha ett annorlunda barn men det finns också många sorger, men ett litet ljus i mörkret är att det finns andra som har det precis likadant, kanske det är därför det smärtar extra mycket när alla dessa likasinnade stormar förbi mitt barn i utvecklingen och lämnar oss kvar ensamma där i mörkret.

Det tog ett tag att fullt ut vänja mig vid att mitt barn har Downs Syndrom, men lagom när jag började vänja in mig i facket DS så ramlade vi plötsligt ur och hamnade i ett annat oidentifierat fack, "Downs Syndrom med autistiska drag"... Ett nytt outforskat fack, inte lika tryggt som det förra facket... det finns inte lika många likasinnade helt enkelt, eller jag har inte hittat dem ännu i alla fall. Det svåraste med detta fack är att det inte finns några andra här, jag känner mig helt ensam!
Och så känner jag mig utanför i DS facket... och utanför i alla de andra facken också för den delen!

Grubblar dag!

Vissa dagar är tyngre en andra, alla jobbiga tankar dyker upp på en och samma gång! Varför är det så?
Jaja... det får bli en grubblar dag i dag och så hoppas vi på glädje i morgon i stället!

poliser i buskarna.

I dag verkar det inte vara några poliser i buskarna, inte ännu i alla fall! I går var här fullt pådrag... Förvånade såg vi hur en helikopter landade på åkern en bit bort, det var poliser med hundar och en stor del av skogen var avspärrad. Det kändes olustigt och väldigt overkligt!
Två av våra grannar blev uppringda av expressen vilket var ännu skummare, vad skulle dom säga? Ja vi ser en helikopter och poliser i skogen?
Att dom letade efter den försvunna Nora kvinnan kunde vi läsa på den lokala tidningens hemsida och så småningom på aftonbladet och expressen också. Dom hittade ingen kvinna och lika fort som dom dök upp försvann de. Hoppas de hittar henne snart...

Sol, sol, sol....

Åhhh jag längtar till solen, skulle vilja åka utomlands. Fast jag vill inte flyga, knepig situation! Jag skulle kunna tänka mig att flyga högst två timmar eller så fast då vill jag nog helst vara nerdrogad eller så... sex timmar blev lite för långt sist! Nu är frågan när, var hur? Det är väll ingen risk att jag vinner en resa i år igen... eller? Får nöja mig med att drömma mig tillbaka...

Morgon Yoga.

Mina kära Annika och Therese.

Likör 43

Vatten gympa med otroligt fin utsikt!

Stolt över mig själv!

I dag är jag så stolt över mig själv. Äntligen tog jag mig i väg och simmade. Det var så skönt att bara att vara där och simma och sedan sola alldeles bara jag!
Jag är dålig på att göra nya saker som jag inte gjort förut, själv! Jag fegar liksom ur och vet inte hur man gör osv... Så därför känns det extra bara att jag gjorde detta alldeles själv! Jag köpte till och med ett kort, simma och sola 5 gånger... så nu ska jag göra detta minst 1 gång i veckan bara för min egen skull!

Vardag

I dag börjar det likna vardag lite grann i alla fall. Det var en lycklig liten William som fick gå till dagis i dag och träffa sin Anna och alla barnen. Sedan har jag som vanligt tillbringat mesta delen av dagen i bilen och skjutsat hit och dit... längtar efter att få jobba igen, så man slipper och flänga fram och till baka!
I morgon ska jag (kanske) förhoppningsvis ta mig i väg och simma....