Bus!

Mycket kul att göra på skolgården när man ska gå hem!

Har du chips?

William och Molly myser med chips och Babblarna i sängen. Men nu är det väll dags att sova?

politik!

Lite rödgrön propaganda här... Jag är inte särskilt insatt i politiken det kan jag gärna medge och den nuvarande regeringen har väll gjort en del bra saker men också en hel del dåliga! Jag vill kunna känna mig trygg i fall jag blir sjuk eller utan jobb och det gör jag inte nu! För mig får dom gärna höja skatten, hellre höjd skatt och bra sjukvård osv... Som det är nu känns det bara som att dom rika kan känna sig trygga för dom kan ju betala för sig! Så jag kommer att rösta på dom rödgröna!

Höst

Känner att svart på bloggen passar min sinnes stämning just nu! Känner mig lite nere, fast jag är på väg upp… så snart blir det nog någon gladare färg! Det har varit lite mycket ett tag nu, allt det här med autistiska drag… man blir inte klok på någonting? På måndag ska vi till habiliteringen och förhoppningsvis få lite klarhet! Fast nu känns det inte så jobbigt som det gjorde först, William är ju William, med eller utan autistiska drag!

Trevlig helg på er!

Då var det dags igen!

Tillbaka efter 14 veckor och tro det eller ej, jag hadde gått ner 0,5 kg!

Ny favorit!

Detta är williams nya favorit läsning! Vi ska bläddra i den morgon, middag och kväll! sidorna med babblarna är favoriterna.

Nyklippt!

Visst blev han fin?

Nu har jag lärt mig!

Storebror och lillebror!

Att blogga från mobilen... därav alla konstiga bilder... var ju tvungen att testa innan jag fattade hur det funkar!

Fem åringen.

Lillebror och storebror!

20100818019.JPG

fem års kalas!

Har kollar igenom mina två senaste inlägg och inser att dom är både osammanhängande och förvirrande , det speglar ganska bra hur jag har känt mig de sista dagarna! Det känns som om allt ställts på ända!

Det blev lite tokigt på habiliteringen när dom sa att William hade Autistiska drag, jag skulle ju precis åka därifrån, jag vet inte om dom hade tänkt säga något om det överhuvud taget, visst låter det skumt!
Det var när jag sa att han börjat vifta mycket mer under sommaren som dom frågade vad jag tänkte om det? Jag sa att om det är något jag borde oroa mig för så talar väll ni om det för mig...
-Då tycker jag att vi talar om det nu då, sa hon då!? helskumt, tycker jag så här i efterhand, dom borde väll ha nämnt det tidigare? dom hade ju uppenbarligen diskuterat det! Ja, ja... Nog om det!

I går fyllde den lilla godingen i alla fall 5 år. Vi firade dagen lång, med fastrar, mostrar, kusiner och mormor... Många paket blev det! Böcker i massor, filmer och ett stafli från mormor, hon hade glömt pappret hemma så vi har inte invigt det ännu!
I dag firades det på dagis också med glass och paket.

Nu känns det bättre...

Måste klargöra att William inte fått DIAGNOSEN autism utan han uppvisar Autistiska drag, men om man inte tar tag i detta nu så kan det bli värre, att han tex. går in mer och mer i sig själv, Men som sagt vi har ingen diagnos nu och det är inte aktuellt med det i nuläget heller, om han skulle bli värre så kan det bli det. Nu gäller det att stimulera honom mycket mer en vi gjort innan så ska det nog förhoppningsvis inte bli värre!!!

På ett vis tror jag att det var bra att vi fick veta detta, vi fick en liten spark i baken kan man säga! Nu tänker vi mer på ALLT, det är så lätt att man gör allt åt honom i stället för att han får hjälpa till och göra saker själv. Eller att han kollar på tv själv i ställer för man sitter med osv... Mycket man kan göra annorlunda men som man gör av gammal vana bara!

Nu känns det mycket bättre i alla fall....

Uppgiven…

Känner mig ledsen, misslyckad och uppgiven! Vet inte varför, för jag har väll haft en misstanke om detta ett tag, men att höra orden kändes så tungt! Fast egentligen är ju ingenting förändrat, han är ju samma unge som han var i morse eller i går… 

Men mest av allt känner jag mig rädd, rädd för att misslyckas och göra allt mycket värre! För hur blir man en annan människa, en engagerad människa med superkrafter och massor av sprudlande idéer som alltid är med till 100%? Jag kan ju inte bara förändras bara för att jag fått ett barn med Downs Syndrom OCH tydligen autistiska drag, det är just detta, det sista som gör mig så rädd! För nu måste jag verkligen ta tag i detta, vara en mamma som är där hela tiden, inte slappa med en bok eller sitta vid datorn medans William gör något annat, jag måste SE honom HELA tiden… Vart hämtar man kraft?

Dagens bild…