The Baseballs…

Bokat och klart! Den 18 April ska jag gå på “THE BASEBALLS” på Buddy Holly bar i Örebro…

Skoj!

 

Bälte ska man ha!

 Det här var ju kul!

skojlandet…

I dag skiner solen från en klarblå himmel och det är bara 15 minus grader ute, kanske är våren på väg…. Ska ju bli plusgrader till helgen sägs det!

I dag ska vi åka till Skojlandet tillsammans med Hanna med familj. Det ska bli kul. Vi har inte gjort så mycket denna vecka, i går var vi ute i 30 minuter sen frös vi nästa ihjäl…

Jag har faktiskt pysslat lite också… inspirerad av “Ett nytt liv” Jag har tillverkat ett memory och så har jag gjort en babblar påse, med figurerna och bilder på babblarna att para i hop. Fast det blev kanske lite för lätt, fast han tycker ju att det är roligt! Bilder kommer en annan gång!

Ha en bra dag!

längtar efter färg!

Känner mig lite tom på blogginspiration just nu. Kan bero på detta oändliga snöande, allt är bara vitt, vitt, vitt! Jag längtar efter färg, grönt, brunt, gult och alla andra färger som hör vår och sommar till. Och tänk att få känna en ljummen vårvind mot sin kind i stället för iskalla snöflingor och nordanvind. När vi gick upp i morse stod termometern på –27, skönt att det är lov så man slapp ut i eländet!

insnöad….

Tommy och jag bytte “jobb” idag, jag skottade och han bakade sockerkaka och gjorde kaffe!Det blåser och är minus 15 grader så det var inte så skönt att vara ute!   

Känns som att våren är långt borta, växthuset får vänta!

Stolt mamma..

Ännu en gång har William visat att han kan mycket mer en vad jag tror att han kan!

Så här såg det ut i Idagboken i dag!

Klart William kan åka skidor, varför skulle han inte kunna det?

Mamma är stoltare en stoltast i dag!

VINN EN MP3/MP4-spelare!

VINN EN MP3/MP4-spelare!

Kolla på Ett dussin pannor hur du ska göra…

Vart är våren?

Lite färg är väll aldrig fel? Allt är bara vitt, vitt och lite grått ute nu! Jag får bjuda mina sinnen på lite färg här på bloggen i stället. Nu börjar jag verkligen längta efter att naturen ska ändra färg, tänk när träden börjar knoppas och gräset blir grönt! Härligt…

I dag tror jag att jag ska låta bli att titta ut allt för ofta för utanför mitt  fönstret vräker snön ner nu igen.. Nej, jag ska sitta här och drömma om vår!

Lånad bild..

Ica reklam…

Jag var inne på en blogg i dag som inte gillade Icas senaste reklamfilm! Dom tyckte att den var kvinnofientlig eller nåt? Själv tyckte jag bara att den var rolig!  Allt måste inte ha en djupare mening, ibland är det bara kul!

Fast jag dömer ingen, alla får ju tycka vad dom vill…

Ny blogg...

Jag hittade en ny blogg att följa i dag när jag halkade in på FUB:s hemsida... "Olles mamma" Handlar om en liten kille med Downs syndrom och Akondroplasi en klassisk form av dvärgväxt och hans familj... Deras blogg ligger alltså på FUB:s hemsida.

Allt möjligt!

Jag känner mig inte nöjd med layouten i bloggen. Någon som har något tips om andra blogg sidor? Jag har ju testat wordpress men tyckte den var lite krånglig att förstå sig på!

Naturligtvis är det ju innehållet i bloggen som är det viktigaste men det känns inte kul att skriva när man inte känner sig nöjd med hur det ser ut!

W är förkyld, vi har varit hemma i går och i dag men i morgon är det nog dags för dagis igen! Det börjar bli full fart…

Det går framåt med jobbet, börjar förhoppningsvis snart…

Glada Hudik-teatern ersätter Dolph…

Coolt att Glada Hudik teatern fick vara med på melodifestivalen… Det känns som ett steg i rätt riktning! “vi syns, vi finns!”

Hjärtan…

Hoppas att ni alla får en underbar Alla hjärtansdag men mycket kärlek…

Eskil; Riddaren av syrenbersån

Nu har jag läst den. Den var underbar, kärleksfull och äkta och fast den utspelar sig på 50-60 talet så känns den aktuell. Jag känner igen mig så väl i alla de känslor som mamma Karl-Astrid har för Eskil, jag känner igen mig så väl… I allt! Längtan och saknaden efter det barnet som man väntade men som inte kom och kärleken som växer för det barn som kom i stället! Stoltheten och glädjen när ens barn lär sig något nytt och vinner över allas fördomar, han kan!

Jag vet inte om författaren har egna erfarenheter av att ha ett barn med Downs syndrom, det kändes så. Den var så otroligt träffsäker och äkta. Jag vill fortfarande gråta….

Jag älskade den här boken!

Hittade det här efter att jag skrivit det ovan!

“Gunilla Linn Persson · Eskil. Riddaren av syrenbersån
Förlag: Wahlström & Widstrand · ISBN: 9146214860.

På kort tid gick Gunilla Linn Persson igenom en skilsmässa, drabbades av ett flertal psykoser, fick ett barn med Downs syndrom och blev änka. I den självutlämnande brevromanen *Livstecken* (2001) borrade hon sig djupt ner i mörkret, och tog steget ut i ljuset. I den nya boken *Eskil* är hon åter inne på krisens domäner.”

http://www.tv4play.se/aktualitet/efter_tio?videoId=1.1472517

Bullar och the baseballs…

Då var det fredag igen…. Jag har bakat bullar. I morgon fyller den store sonen 17 år! Oj vad gammal jag känner mig!

Annars blir det lugnt i helgen skulle jag tro. Jag ska sitta inne och ladda ända tills “The baseballs” kommer till “Buddy Holly bar” i Örebro… vet inte när det blir men det blir i alla fall! Då jäklar ska jag slå klackarna i taket…

Skratta!

Känner du för att skratta?
Gå in på Sören Olssons blogg
Jag har inte hämtat mig ännu... Sjukt kul! (Om man har sjuk humor)

Ibland…

Ibland känns ansvaret så oövervinnerligt stort! Ansvaret för att mitt barn ska lära sig saker. Saker som att prata, teckna, leka, ja allt som man ska kunna i livet.

Det ansvaret ligger liksom på mig som förälder… och även fast jag får hjälp men det, är det ändå jag som ska se till att vi får den hjälpen… Det är jag som ska kämpa för det han behöver nu och i hela resten av sitt liv!

Ibland känns det extra mycket, det ligger på mina axlar och, Puh… det känns tungt! Hur i hela attan ska jag klara av att hjälpa? Hur ska JAG kunna ordna så att han får det han behöver för att lära sig allt som man måste kunna i livet? Blir lite trött…

Vissa dagar känns det tungt, men andra hur lätt som helst! Man får ta en dag i taget…

Jobb, jobb, jobb! Jaaaaa….

I dag har jag varit på anställningsintervju! Uj vad nervös jag var… vet inte varför för dom skulle ju bara se vem jag var och jag skulle se vilka dom var.

Tjejen som intervjuade mig var super trevlig och berättade och förklarade och frågade om mig så klart! Hon sa att min ålder var ett plus, (inte ofta man får höra det när man ska fylla 40…) Men hon hade redan tillsatt de flesta jobben så hon visste inte om dom hade något till mig i nuläget.

Men efter några timmar hörde hon av sig och sa att dom nog hade ett jobb åt mig i alla fall! Som vikarie men det var ju det jag sökt! Så i morgon ska jag dit igen och få mer information, då får vi se!

Byta avdelning…

I dag har vi haft ett lite möte på Williams dagis angående en eventuell övergång till stor avdelningen. Det känns lite jobbigt att vara den som ska bestämma, nu eller efter sommaren? Men det kändes som att efter påsk blir ett bra alternativ.

Jag känner mig lite elak mot William, han trivs ju så bra på den avdelningen han är nu. Men det är ju för att han ska komma vidare och utvecklas och han måste ju någon gång gå över till den andra avdelningen.

Det blir nog en ganska stor omställning för honom, det är ett helt annat tempo inne på “Rådjuret” och dom är ute stora delar av dagen och så går dom till skolmatsalen och äter. Men jag märker på William när vi ser dom “stora“ barnen att han är lite nyfiken på dom så jag tror nog att det kommer att gå bra!

Sedan börjar väll nästa vånda, om jag får jobb så hoppas jag att Williams resurs får fler timmar med honom, känns ännu viktigare nu när han ska byta avdelning. Men en sak i taget…

Hjärtat har en knasig cell?!

Jag hade ett fel på hjärtat, inget farligt men nog så jobbigt!  Det jag har heter “Ventikulära extraslag” från höger kammare, RVOT. Det betyder, väldigt enkelt förklarat, att det finns en cell i hjärtat som fått “spunk” och säger till hjärtat att slå fast det nyss slagit, typ…

Jag ska fortsätta att äta medicin och om det blir värre kan dom gå in genom ljumsken upp till hjärtat och döda det bråkiga cellen! Fast som sagt det är inte farligt men väldigt jobbigt!

Hjärte… problem…<3

I dag ska jag i väg till läkaren för att få veta om dom hittat nåt fel på mitt hjärta, det har dom antagligen inte. Dom kommer med största sannolikhet att säga att så här kan det vara, det är inget farligt! Men det är fan så jobbigt kan jag tala om….  Håller tummarna för att dom hittat något som går lätt att åtgärda!

Ha en bra dag!

Ute i snön…

I dag har vi varit ute i snön… William vill gärna lägga sig i snön, han tycker nog att det ser mjukt och skönt ut! Men höjdpunkten var när han fick åka med pappa i traktorn och ploga!

Mysigt…

Sur!

Pappa och William…

Boktips

 

Jag ska läsa “Eskil: riddaren av syrenbersån.” Hittade detta boktips på Skolgatans blogg.

Så här står det om boken på bokus; Blommor förstår enkla meningar, det var Karl-Astrid övertygad om. Karl-Astrid förresten, vilket namn på en kvinna. Hon kom från Hatt-Olles, stugan i backen, och hade tre äldre bröder: Karl-Gunnar, Karl-Ivar och Karl-Gösta. Helt följdriktigt blev syster Astrid en Karl-Astrid i folkmun. Folkmun hade mycket att säga till om här i Eldtomta, söder om söder om Stockholm. Sorunda, så hette bygden.
Karl-Astrid är gift med Bernhard, som kommit som en stormvind från havet med en ljungkvist surrad vid masten. Nu väntar de sitt första barn, ett gott stycke upp i fyrtioårsåldern. Det här med barnen har varit deras olycka. Nio missfall genom åren - eller snedresor som kvinnorna kallar det.
Karl-Astrid var förvissad om att det skulle bli en pojke. Det var helt klart en gosse som for runt därinne i hennes mörka universum. Hon hade förstå stickat till gossen, omgång efter omgång. Hon hade sytt en sjömanskostym. Han skulle heta Birger, efter farfar ute i skärgårdshavet.
Det blir ingen Birger. Det föds en liten pojke som är mongoloid, som det heter på femtiotalet. Sjukhuset vill tvinga Karl-Astrid och Bernhards att lämna pojken på ett hem, där han ska få det så bra. Men Karl-Astrid vägrar. Hon ger gossen namnet Eskil och tar med honom hem. Spelet kan börja!

Beställ den här bredvid…

NÄEJ…

Han är så oerhört charmig min lilla guldklimp. Han har börjat eller snarare börjat om att säga NEJ till allt man frågar, även när han menar ja. Jag frågar, vill du ha en smörgås? och han svara ,Näej… tydligt och klart, fast han vill… ALLT är NÄEJ… (Det låter så, jag vet hur det stavas!) Åhh… det är så sött, jag vill äta upp honom! Mammas gullegris!

Jobb intervju!

Vilken snöig dag! Var ute och skottade lite förut och snön räcker mig ända upp till höften i vår gång framför huset. Vart ska det sluta?

I dag blev jag kallad till jobb intervju, har sökt oändligt med jobb på sista tiden men inte fått komma på intervju förut så nu är jag överlycklig!!! Det är ett jobb på ett assistans företag som vikarie. Hoppas, hoppas….

Det blir inget dagis i morgon heller, dom ringde förut och berättade att det går magsjuka igen så då valde vi att stanna hemma!

Vilken toppen ide!

I dag får det nog bli hemma dag! Maken har ringt hem flera gånger och frågat om jag verkligen måste åka ut med bilen i dag? Tydligen så är det massor av snö på vägarna och mer hinner det bli innan jag ska i väg, fast jag tror jag stannar hemma! Jag har ju egentligen inga måsten. Dagis står ju kvar i morgon och Viktväktarna med! Fast jag skulle vilja  till dagis, fick ju ett toppen tips när jag läste smulgubbens blogg! Läs själva här… Digital fotoram, äntligen kommer du att fylla en viktig funktion! Ska försöka pyssla lite med William i dag, måla var länge sedan vi gjorde!

Dagis lycka!

Vilken jätte bild jag fick till!?

William storstrivs verkligen på dagis. I morse när jag skulle börja ta på ytterkläderna så kom det högljudda protester tills jag sa och tecknade att "Vi ska ju åka till dagis och Anna och du ska ju jobba" Då tog han på sig kläderna så snällt och glatt! Och på sista tiden när jag kommer för att hämta så blir han jätte arg när han får syn på mamma, han vill inte åka hem....

Jag och Williams resurs har börjat diskutera lite smått om det är dags för William att flytta över till den "stora" avdelningen, vi ska ha ett litet möte om det nästa vecka. Det är mycket man måste tänka på, både för och emot! Vad har ni som också är föräldrar till barn med Downs syndrom för erfarenheter i denna fråga?